6. jan, 2019

1% målet för svenskt bistånd bör avskaffas!

På 1960-talet kunde man dela in världens länder i I-länder och U-länder. Detta ledde till att USAs president John F Kennedy lanserade idén om att världens rika länder skulle donera 1 % av BNP till världens U-länder. Sverige som vanligt "bäst i klassen" och är numera en "stormakt" på biståndsområdet. Problemet är bara att:

1. Världens länder går inte längre att dela in i rika och fattiga. Allt fler länder i Afrika och Asien klassas som medelinkomstländer

2. Under de drygt 50 år som Sverige skänkt bistånd till Afrika har krig och konflikter oavbrutet avlöst varandra. I många fall är det svenskt bistånd som finansierat krigen. Den brittiska hjälporganisationen Oxfam har studerat Afrika under en 15-årsperiod. De räknade ut att 2000 miljarder kronor spenderades på krig i Afrika under den perioden fram till 2005, vilket precis motsvarar storleken på det internationella biståndet under samma period.

3. Det är omöjligt att kontrollera vart biståndet i slutändan hamnar.

4. Mottagarländerna är många gånger kraftigt emot att givarländer dikterar villkoren för bistånd som ofta går rakt emot deras egna värderingar. Flera stora mottagarländer som Tanzania, Zambia och Botswana har som uttalat mål att bli kvitt svenska biståndspengar

5. Andra länder som t.ex. Indien har uttryckligen undanbett sig svenska biståndspengar

6. Enligt expertgruppen för Biståndsanalys, EBA, så är det bara 20 procent av SIDAS utvecklingsprojekt som lever vidare när SIDA slutar att finansiera dem. 80% av SIDAS projekt är således inte hållbara.

7. 1%-målet har växt så att det år 2018 är 49 miljarder som SIDA skall försöka prångla ut på allt mer ovilliga mottagarländer. I desperation är Sverige tvungen att skänka det mesta till FN, vid sidan av FIFA en av världens mest korrumperade internationella organisationer, utan skuggan av en chans att få veta vart pengarna går,

8. Samtidigt har Svenska Försvaret stora ekonomiska svårigheter. De har också 1% av BNP, dvs 49 miljarder att föra sig med, men pengarna förslår inte för att fullgöra den miniminivå som riksdagen har beslutat om. ÖBs stora problem är bristen på pengar. SIDAS stora problem är hur de skall göra av med alla miljarder som de är ålagda att spendera.

Slutsats: 1 % målet för svensk U-hjälp har för länge sedan överlevt sig själv. Det är dags att skrota 1%-målet för svensk U-hjälp. Anslå en mindre summa för behjärtansvärda mindra projekt och till ren katastrofhjälp. Varje land måste lösa sina egna problem, och Sverige har tillräckligt med egna problem. Till att börja med behöver försvaret mer pengar för att uppnå 2 %-målet som Moderaterna och Alliansen har föreslagit.