Slopa 1 % målet för svenskt bistånd

Motion om slopandet av 1 % målet för svenskt bistånd.

 

På 1960-talet föreslog John F Kennedy att den rika världen, världens I-länder - skulle anslå 1 % av BNP till U-hjälp. Detta blev snabbt ett ”mantra” som accepterades av alla rika I-länder och har sedan dess inte fått ifrågasättas som om det var en ”helig ko”. Sverige har hela tiden varit bland de ”bästa i klassen”.

 

I dag är läget helt annorlunda. Som vår egen framlidne professor Hans Rosling konstaterat så finns inte den uppdelningen längre. De flesta länder i världen lever numera i en tämligen välmående medelklass. Andra länder har blivit rika med delvis högre standard än vi själva. Kina har utvecklats till världens största ekonomiska motor från att länge ha varit U-landsklassat.

 

1960 motsvarade 1 % av BNP 1,3 miljarder kr.

2018 motsvarade 1% av BNP 49 miljarder kr. Svensk försvaret får ungefär lika mycket, 49,3 miljarder kr. Sverige har blivit en stormakt när det gäller bistånd.

 

Biståndets oerhörda storlek innebär stora problem för UD och SIDA. Det har blivit allt svårare att hitta vettiga projekt lämpliga för svensk u-hjälp eller bistånd som det också kallas, och de som behöver våra pengar är ofta i händerna på en diktator som gärna tar emot våra pengar men bara för att använda dem till vapen. Flera länder har undanbett sig svensk u-hjälp som t.ex. Indien. Andra länder har som uttalat mål att bli kvitt vår u-hjälp, som t.ex. Tanzania, Zambia och Botswana. Välmenande SIDA-projekt har många gånger blivit rena fiaskon, som t.ex skogsprojektet i Nicaragua 1980-1998, och pappersbruket i Tanzania 1989-1992. Det har visat sig att bara högst 20% av projekt SIDA investerat i lever vidare när personal och bidrag tas bort. Demokratier som vi ger pengar till har utvecklats till diktaturer. Bistånd är aldrig neutralt, och att ge pengar till ett lands opposition för att främja demokratisk utveckling kan anses som direkt fientligt ur den sittande regimens synvinkel. Att stötta en regim med direkt budgetstöd har visat sig vara förödande. Man kan aldrig bota fattigdom med pengar. Rikedom skapas genom skapandet av nya jobb, oftast i den privata sektorn.

 

SIDAS och UD har stora problem med att bli av med alla 49 miljarder kr. Enda sättet att lösa problemet har hittills varit att skänka ungefär hälften - drygt 20 miljarder - till FN som inte är känt för vare sig transparans eller frihet från korruption. Sverige har ingen kontroll alls över vart de pengarna går. Principiellt är det fel att Sverige har ett utgiftsmål för U-hjälpen. U-hjälpen skall vara behovsprövad och vägas mot andra angelägna uppgifter.  Det skall alltid gå att kontrollera vart pengarna har gått. Tonvikten skall vara på jobbskapande åtgärder, direkt eller indirekt.  Den totala penningsumman kan utan vidare sänkas ordentligt.

 

Jag/vi yrkar på:

  1. att Sverige överger 1%-målet för svenskt bistånd.
  2. att biståndet i fortsättningen skall vara behovsprövad och kvalitetssäkrad
  3. att Sverige slutar med att villkorslöst donera pengar till FN och andra organisationer.

 

Skärholmen den 28 januari 2019

 

Bengt Johansson